Att vara restriktiv med att röntga små barn om det inte är absolut nödvändigt är en viktig princip inom medicinsk praxis. Det finns flera starka skäl till varför denna restriktivitet bör tillämpas för att skydda barnens hälsa och välbefinnande.

För det första är små barn särskilt känsliga för strålningens effekter. Deras kroppar är fortfarande i snabb tillväxt och utveckling, och deras celler är mer känsliga för de skadliga effekterna av joniserande strålning. Att utsätta barn för onödiga röntgenundersökningar kan öka risken för framtida hälsoproblem, som till exempel cancer, i deras unga liv.

För det andra kan det vara viktigt att beakta den potentiella kumulativa effekten av upprepade röntgenundersökningar under barnets uppväxt. Om barnet behöver genomgå flera röntgenundersökningar under sin barndom eller tonåren, kan den samlade stråldosen vara betydande och öka risken för framtida hälsoproblem.

För det tredje kan röntgenundersökningar vara traumatiska och skrämmande för små barn. De förstår ofta inte vad som händer under proceduren och kan känna sig rädda eller överväldigade. Att utsätta dem för sådana upplevelser utan starka medicinska skäl kan påverka deras förtroende för vårdpersonal och orsaka psykologiska trauman som kan påverka deras framtidiga hälsa och relation till sjukvård.